fredag 5 oktober 2018
20 augusti 2018
Det är något med hösten ändå. Okej det är fortfarande augusti men den där varma, tjocka luften som så länge parkerade sig över Sverige är borta. Det är en annan typ av luft nu, en kallare men också friskare luft som jag andas in. Och jag gillar det.
Det kryper i hela min kropp av förändring. Jag vill rensa, göra om, börja nya rutiner. Jag ser det mer och mer - fler som är på samma spår. För mig är hösten mer ett nyår, en nystart, än vad 31 december är. Det är samma gråa väder, samma regn eller snö och samma rusk. Man har några dagar ledigt men egentligen händer inget mer än en ny, högre siffra på året ändras.
Min vikareperiod på jobbet är över, fyra veckor som kändes som en oändlighet men samtidigt det roligaste under sommaren. Det känns skönt att den är över och att få lämna över ansvaret till någon annan. Det känns som att 10 kg har lyfts från mina axlar. Samtidigt som jag lever kvar i vågen av upprymdhet och framåtanda.
Jag var nära på att gå in i väggen, det låter så brutalt, men det var jag. Och jag är fortfarande inte läkt. Det har lärt mig vad som är viktigt, och vad som inte är det. Mer ofta än någonsin tar jag bort instagram-appen för jag kommer på mig själv att bara bli stressad när jag är där. Så många människor som försöker visa upp en yta, en utsida och ett liv som knappt är en tiondel av vad de lever egentligen. Den visar inte psykisk ohälsa, stress, ångest, vilsenhet som så många känner men ingen vill eller vågar prata om. Jag var där jag med, och jag lägger ibland upp saker. Men det tar emot för jag vill inte vara en del av det och bidra ytterligare, hoppa på karusellen som består av fina bilder, stories, geotags på rätt ställen och fina filter.
På vägen ner till Skåne råkade vi komma över ett sommarprat. Ingen av oss ville egentligen lyssna på radio, så vi satte på en skiva istället. när skivan var slut tryckte vi ut den och radion gick igång. Och så lät vi den vara på istället för att det skulle vara tyst.
5 oktober
Här har det verkligen stått helt STILLA och jag börjar verkligen alla inlägg likadant, med att beklaga mig över min uteblivna uppdatering.
Jag har egentligen inte så mycket roligt att komma med. Men det började med att jag såg på Facebook att Mumford and Sons kommer till Sverige nästa vår. Så var jag tvungen att gå in på Spotify och sätta på I Will Wait och så mindes jag hur mycket jag lyssnade på dem och hur besatt jag var av dem när vi bodde i London och typ året därefter. Deras musik kommer alltid vara speciell för mig även om jag inte lyssnar på dem idag. Hur som, då började jag gå tillbaka i min blogg och läsa de inlägg jag skrev från London och så fortsatte jag läsa inlägg från åren därefter och insåg hur mycket man GLÖMMER. Alltså, dagar som liknar varandra som bara blandas samman i hjärnan och i biblioteket av dagar.
Så då kände jag att jag ville skriva igen. För att komma ihåg. För att om 3, 4, 5 eller 10 år kunna läsa det här och minnas dessa dagar, även om det inte är den lyckligaste tiden i mitt liv.
2018 har varit ett riktigt skitår helt ärligt. Absolut att det har haft sina ljusa stunder och man ska fokusera på dem och inte grotta ner sig i det jobbiga och vara glad för det man har, och allt det där. Jag vet. Men överlag. Så har det varit ett riktigt skitår, så är det bara.
Jag hade så mycket planer och så mycket jag ville göra, så mycket jag fortfarande vill göra men som min kropp och mitt psyke har satt stopp för. Det låter väldigt dramatiskt lol, mer än vad det är, men orken har inte funnits där. Utmattning och depression har satt stopp för mycket av det jag ville och begränsar mig i mitt liv vilket gör mig otroligt ledsen. Det är liksom svårt att bortse från den biten, jag jobbar mycket med acceptans och försöker acceptera läget som det för det blir inte bättre att slåss mot det. Även om det är precis vad man vill göra - skrika, gråta, slåss för att få bort den här skiten som bara ligger som en tung, grå filt över mig. Jag pratar inte om det så mycket för jag tycker det är svårt att sätta fingret på vad det är. Jag vet liksom inte.
Ibland kan jag komma hem från jobbet eller från skolan, där allting har gått precis som vanligt, jag har varit den glada jag, pratat och skämtat med kompisar eller kollegor, kunnat fokusera under föreläsningen eller haft en bra jobbdag. Så är det som att allt släpper så fort jag kliver innanför dörren och en våg av känslor kommer över mig. Tårarna går inte att hålla tillbaka.
Och så går det sådär. Upp och ner. Från dag till dag. Vissa dagar är allt bra, jag mår bra och då känns det nästan som att jag inte kan må dåligt och har liksom glömt det. Men sen andra dagar så är allting jättejobbigt. Ljud, ljus, andra människor som pratar, jag själv, min kropp, allt. Allt är bara jobbigt. Jag känner mig många gånger inte som mig själv vilket är den andra delen i det här som är oerhört jobbig. Och den konstanta tröttheten och förkylningen. Jag har inte varit 100% frisk sedan i början av året vilket är HELT sjukt. Jag har inte vågat träna sen januari pga detta. Ja, jag går till läkaren (har gjort x antal gånger) men de hittar aldrig något. Nu ska jag dit och ta blodprov och hoppas att något kan ge svar på vad det är som får mig att må såhär. Jag måste ge mig själv kärlek men ibland - framförallt nu - är det svårt.
Jag har egentligen inte så mycket roligt att komma med. Men det började med att jag såg på Facebook att Mumford and Sons kommer till Sverige nästa vår. Så var jag tvungen att gå in på Spotify och sätta på I Will Wait och så mindes jag hur mycket jag lyssnade på dem och hur besatt jag var av dem när vi bodde i London och typ året därefter. Deras musik kommer alltid vara speciell för mig även om jag inte lyssnar på dem idag. Hur som, då började jag gå tillbaka i min blogg och läsa de inlägg jag skrev från London och så fortsatte jag läsa inlägg från åren därefter och insåg hur mycket man GLÖMMER. Alltså, dagar som liknar varandra som bara blandas samman i hjärnan och i biblioteket av dagar.
Så då kände jag att jag ville skriva igen. För att komma ihåg. För att om 3, 4, 5 eller 10 år kunna läsa det här och minnas dessa dagar, även om det inte är den lyckligaste tiden i mitt liv.
2018 har varit ett riktigt skitår helt ärligt. Absolut att det har haft sina ljusa stunder och man ska fokusera på dem och inte grotta ner sig i det jobbiga och vara glad för det man har, och allt det där. Jag vet. Men överlag. Så har det varit ett riktigt skitår, så är det bara.
Jag hade så mycket planer och så mycket jag ville göra, så mycket jag fortfarande vill göra men som min kropp och mitt psyke har satt stopp för. Det låter väldigt dramatiskt lol, mer än vad det är, men orken har inte funnits där. Utmattning och depression har satt stopp för mycket av det jag ville och begränsar mig i mitt liv vilket gör mig otroligt ledsen. Det är liksom svårt att bortse från den biten, jag jobbar mycket med acceptans och försöker acceptera läget som det för det blir inte bättre att slåss mot det. Även om det är precis vad man vill göra - skrika, gråta, slåss för att få bort den här skiten som bara ligger som en tung, grå filt över mig. Jag pratar inte om det så mycket för jag tycker det är svårt att sätta fingret på vad det är. Jag vet liksom inte.
Ibland kan jag komma hem från jobbet eller från skolan, där allting har gått precis som vanligt, jag har varit den glada jag, pratat och skämtat med kompisar eller kollegor, kunnat fokusera under föreläsningen eller haft en bra jobbdag. Så är det som att allt släpper så fort jag kliver innanför dörren och en våg av känslor kommer över mig. Tårarna går inte att hålla tillbaka.
Och så går det sådär. Upp och ner. Från dag till dag. Vissa dagar är allt bra, jag mår bra och då känns det nästan som att jag inte kan må dåligt och har liksom glömt det. Men sen andra dagar så är allting jättejobbigt. Ljud, ljus, andra människor som pratar, jag själv, min kropp, allt. Allt är bara jobbigt. Jag känner mig många gånger inte som mig själv vilket är den andra delen i det här som är oerhört jobbig. Och den konstanta tröttheten och förkylningen. Jag har inte varit 100% frisk sedan i början av året vilket är HELT sjukt. Jag har inte vågat träna sen januari pga detta. Ja, jag går till läkaren (har gjort x antal gånger) men de hittar aldrig något. Nu ska jag dit och ta blodprov och hoppas att något kan ge svar på vad det är som får mig att må såhär. Jag måste ge mig själv kärlek men ibland - framförallt nu - är det svårt.
söndag 15 april 2018
21:16
Halva april har snart gått. Snart är det 1 maj. Tiden går FÖR FORT. Januari gick alldeles för långsamt, februari lika så. Nu bara rusar tiden förbi, varför är det alltid så?
Idag är det söndag, en ny vecka väntar imorgon. Söndagar har blivit min fixardag. Städa, tvätta, laga matlåda inför veckan. Göra schema för vad jag ska göra, när jag ska jobba osv. Ändå rätt skönt, hatar att känna stress på måndagar, som att man inte har koll på nånting.
Förra veckan var en bra vecka ändå! Trots att jag vaknade på måndagen och mådde skit. Fick en läkartid och sedan en remiss till öron, näsa och halsavdelningen. HOPPAS att det kan svara på vad det är för fel. Har liksom vart sjuk till och från sedan december? Det är inte normalt.. Har även fått dundermedicin som är räddningen just nu, gör att jag orkar ta mig igenom en dag.
Jag orkade iallafall jobba tis-ons, var i skolan i torsdags och i fredags var det sista delen på cut-e utbildningen. På kvällen mötte jag Emelie och Pauline för ett glas vin innan vi såg Frickys spelning i någon skum lokal vid slakthusområdet. Efter det mötte jag upp eva och co på hornhuset <3 så kul att hela (nästan) familjen var samlad! Det var inte igår om man säger så.
I lördags var jag trött men mötte upp Dilan, solen lös så vi promenerade från Gamla stan upp till slussen sen köpte vi kaffe och hängde på mosebacke terassen. Kändes som att hela Stockholm vaknade till liv. Sen kom Eva med glass så hängde vi ytterligare ett tag i solen. <3 Sen åkte jag hem, käkade middag och däckade i sängen innan 23.
Och så var vi här igen, söndag. Ser faktiskt framemot denna vecka! Ska jobba och gå i skolan som vanligt, imorgon ska jag äta middag med några saknade tjejer från skolan och på torsdag ska vi ses Sam Smith live!!! Är så otroligt taggad. Såg honom i London för ca 2 år sedan och det var det bästa någonsin.
Nuuuu bedtime, g night
Idag är det söndag, en ny vecka väntar imorgon. Söndagar har blivit min fixardag. Städa, tvätta, laga matlåda inför veckan. Göra schema för vad jag ska göra, när jag ska jobba osv. Ändå rätt skönt, hatar att känna stress på måndagar, som att man inte har koll på nånting.
Förra veckan var en bra vecka ändå! Trots att jag vaknade på måndagen och mådde skit. Fick en läkartid och sedan en remiss till öron, näsa och halsavdelningen. HOPPAS att det kan svara på vad det är för fel. Har liksom vart sjuk till och från sedan december? Det är inte normalt.. Har även fått dundermedicin som är räddningen just nu, gör att jag orkar ta mig igenom en dag.
Jag orkade iallafall jobba tis-ons, var i skolan i torsdags och i fredags var det sista delen på cut-e utbildningen. På kvällen mötte jag Emelie och Pauline för ett glas vin innan vi såg Frickys spelning i någon skum lokal vid slakthusområdet. Efter det mötte jag upp eva och co på hornhuset <3 så kul att hela (nästan) familjen var samlad! Det var inte igår om man säger så.
I lördags var jag trött men mötte upp Dilan, solen lös så vi promenerade från Gamla stan upp till slussen sen köpte vi kaffe och hängde på mosebacke terassen. Kändes som att hela Stockholm vaknade till liv. Sen kom Eva med glass så hängde vi ytterligare ett tag i solen. <3 Sen åkte jag hem, käkade middag och däckade i sängen innan 23.
Och så var vi här igen, söndag. Ser faktiskt framemot denna vecka! Ska jobba och gå i skolan som vanligt, imorgon ska jag äta middag med några saknade tjejer från skolan och på torsdag ska vi ses Sam Smith live!!! Är så otroligt taggad. Såg honom i London för ca 2 år sedan och det var det bästa någonsin.
Nuuuu bedtime, g night
söndag 4 mars 2018
11:31 Sunday
Den här bloggen är ju död sen länge.. men ibland kan jag sakna att bara skriva av mig, om ingenting vettigt egentligen.
Senaste månaderna (ja, månader. Sen december för att vara exakt) har jag mer eller mindre vart konstant sjuk. Det har gått upp och ner, som en berg-och-dahlbana men ingen dag har jag känt mig 100% frisk vilket gjort att jag inte kunnat träna på 3 (!!!) månader. Hela min kropp typ skriker efter att få röra på sig men jag vågar inte. Har levt på ipren och nässpray konstant för att liksom orka skola, jobb, träffa folk öht.
Förra helgen var jag iallafall hemma i Västerås för att fira Emily, bara en månad för sent. Vi åt paella och tårta som hennes mamma gjort (<33) innan vi gick till någon ny vinbar, sen tog vi en drink på ginbaren (okej det heter något annat men man fick en SKÅL med gin typ). Tanken var egentligen att jag skulle åkte hem med D till Stockholm igen men *fick feeling* så vi gick till hattfabriken och kom hem strax efter 4. Så på söndagen vaknade jag och mådde sämre än någonsin. Var hos läkaren i onsdags som konstaterade den härliga diagnosen bihåleinflammation <3 så nu har jag fått antibiotika, en supernässpray med kortison som faktiskt hjälpt! Helgen blev lugn med andra ord.
Jaja nog ramblat om det, jag har ju faktiskt varit i Spanien också!!! Vi åkte en vecka, på charter, till Kanarieöarna under vår hemtentavecka i februari. Vi och alla pensionärer och barnfamiljer. Bara solade, badade, käkade mat, drack cava i mängder och hade det allmänt gött.
Jag ligger sjukt mycket efter med plugget så ska återgå till det nuuuu, bye <3
Senaste månaderna (ja, månader. Sen december för att vara exakt) har jag mer eller mindre vart konstant sjuk. Det har gått upp och ner, som en berg-och-dahlbana men ingen dag har jag känt mig 100% frisk vilket gjort att jag inte kunnat träna på 3 (!!!) månader. Hela min kropp typ skriker efter att få röra på sig men jag vågar inte. Har levt på ipren och nässpray konstant för att liksom orka skola, jobb, träffa folk öht.
Förra helgen var jag iallafall hemma i Västerås för att fira Emily, bara en månad för sent. Vi åt paella och tårta som hennes mamma gjort (<33) innan vi gick till någon ny vinbar, sen tog vi en drink på ginbaren (okej det heter något annat men man fick en SKÅL med gin typ). Tanken var egentligen att jag skulle åkte hem med D till Stockholm igen men *fick feeling* så vi gick till hattfabriken och kom hem strax efter 4. Så på söndagen vaknade jag och mådde sämre än någonsin. Var hos läkaren i onsdags som konstaterade den härliga diagnosen bihåleinflammation <3 så nu har jag fått antibiotika, en supernässpray med kortison som faktiskt hjälpt! Helgen blev lugn med andra ord.
Jaja nog ramblat om det, jag har ju faktiskt varit i Spanien också!!! Vi åkte en vecka, på charter, till Kanarieöarna under vår hemtentavecka i februari. Vi och alla pensionärer och barnfamiljer. Bara solade, badade, käkade mat, drack cava i mängder och hade det allmänt gött.
Jag ligger sjukt mycket efter med plugget så ska återgå till det nuuuu, bye <3
tisdag 27 februari 2018
I took my time away to let you know it
For you I did all these things, so I don't need to show it
I try, I try everything
But you claim you wasn't ready
So tell me who you kiddin'?
You out with all these women, oh
And how you know me, better than I know my
Better than I know myself, better than I know my
And how you know me, better than i know my
Better than I know myself, better than I know my
Better than I know myself, better than I know my
And how you know me, better than i know my
Better than I know myself, better than I know my
måndag 29 januari 2018
18:12
Det är måndag. En deppig jävla måndag i januari.
Det här året alltså.
Egentligen kanske det inte är året egentligen?
Skolan går i full rulle, eller halv rulle iallafall. Är återförenad med min klass <3 Jobbar däremellan. Fortfarande förkyld? Det har snart gått två månader. Saknar att träna. Just nu är det väldigt många frågetecken, med allt. Men men det reder väl ut sig snart!! Synd att man ska behöva tappa hoppet om mänskligheten först bara :-)
På fredag ska jag och Pauline dricka bubbel, längtar orimligt mycket. Och på lördag ska jag på spa med mamma!! Extremt taggad förutsatt att min förkylning försvinner :( Och på onsdag ska vi fira att Dilan fyller 25 och tagit examen <3 OCH ännu bättre om två veckor-ish ligger vi på en solstol i Spanien och göttar oss!!!! Längtar så extremt mycket efter sol, hela jag cravar sol och värme.
Det här året alltså.
Egentligen kanske det inte är året egentligen?
Skolan går i full rulle, eller halv rulle iallafall. Är återförenad med min klass <3 Jobbar däremellan. Fortfarande förkyld? Det har snart gått två månader. Saknar att träna. Just nu är det väldigt många frågetecken, med allt. Men men det reder väl ut sig snart!! Synd att man ska behöva tappa hoppet om mänskligheten först bara :-)
På fredag ska jag och Pauline dricka bubbel, längtar orimligt mycket. Och på lördag ska jag på spa med mamma!! Extremt taggad förutsatt att min förkylning försvinner :( Och på onsdag ska vi fira att Dilan fyller 25 och tagit examen <3 OCH ännu bättre om två veckor-ish ligger vi på en solstol i Spanien och göttar oss!!!! Längtar så extremt mycket efter sol, hela jag cravar sol och värme.
söndag 10 december 2017
18:12
Morrrrning höll jag på att skriva men klockan är 18.01 så ett god kväll är väl mer passande.
Jag sitter här med förkylningen från helvetet. Jag blev förkyld efter Berlin (som förövrigt var HUR kul som helst) sen har den liksom legat och bubblat under ytan men aldrig brutit ut. Förrän nu, min mest stressiga vecka i livet.
I måndags körde vi igång med B-uppsatsen, försökte trycka in lite information i hjärnan vilket gick sådär. Tisdagen likaså. I onsdags jobbade jag min sista dag på Misterspex <//////3 det är verkligen heartbreaking hur mycket jag saknar det redan? Inte jobbet i sig kanske men alla kollegor :( får typ en klump i magen över att inte få komma tillbaka dit.
I torsdags började jag iallafall på mitt nya jobb och vid det här laget mådde jag _ganska_ dåligt men kände att jag inte kunde sjuka mig min första dag. Så jag levde på ipren och näsdukar typ. Men det gick bra, blev så välkomnad och alla verkar så goa, jobbet verkar också kul!! Och kul att det har något med skolan att göra.
Sen blev det fredag och när klockan ringde 06.00 hade jag feber, halsen var svullen som en korv och kunde inte andas genom näsan öht. Kroppen sa verkligen ifrån så jag var tvungen att sjukanmäla mig. Resten av helgen har jag bara legat totaldäckad, sovit, druckit vatten och knaprat ipren blandat med att snyta hjärnan ur mig typ.
Fyfan vad tröttsamt det är när man har 83489 saker att göra men liksom ingen ork till nånting. Måste plugga, tvätta, städa, köpa julklappar, köpa kläder till jobb och jul och nyår och sen ska man skriva B-uppsats varje dag och jobba 2 dagar i veckan och hinna ha ett liv.
Stressen is real om man säger så men just nu försöker jag fokusera på att bli frisk, det är liksom prio 1.
Tänkte bjuda på en bild men insett att min kamerarulle består av skärmdumpar endast :-) livet just nu. Något kul som hänt iallafall var att jag har fyllt år, 24 är dock så ovärd ålder? nu går det bara utför liksom. Några vänner från Västerås och Örebro var här, åt tapas och snackade skit. På söndagen var vi på event hos Emilys systers salong, vann en klipp+färg? Jag som aldrig vinner något. Aja det var kul!
Det var det, en massa rambling så vi hörs när vi hörs
Jag sitter här med förkylningen från helvetet. Jag blev förkyld efter Berlin (som förövrigt var HUR kul som helst) sen har den liksom legat och bubblat under ytan men aldrig brutit ut. Förrän nu, min mest stressiga vecka i livet.
I måndags körde vi igång med B-uppsatsen, försökte trycka in lite information i hjärnan vilket gick sådär. Tisdagen likaså. I onsdags jobbade jag min sista dag på Misterspex <//////3 det är verkligen heartbreaking hur mycket jag saknar det redan? Inte jobbet i sig kanske men alla kollegor :( får typ en klump i magen över att inte få komma tillbaka dit.
I torsdags började jag iallafall på mitt nya jobb och vid det här laget mådde jag _ganska_ dåligt men kände att jag inte kunde sjuka mig min första dag. Så jag levde på ipren och näsdukar typ. Men det gick bra, blev så välkomnad och alla verkar så goa, jobbet verkar också kul!! Och kul att det har något med skolan att göra.
Sen blev det fredag och när klockan ringde 06.00 hade jag feber, halsen var svullen som en korv och kunde inte andas genom näsan öht. Kroppen sa verkligen ifrån så jag var tvungen att sjukanmäla mig. Resten av helgen har jag bara legat totaldäckad, sovit, druckit vatten och knaprat ipren blandat med att snyta hjärnan ur mig typ.
Fyfan vad tröttsamt det är när man har 83489 saker att göra men liksom ingen ork till nånting. Måste plugga, tvätta, städa, köpa julklappar, köpa kläder till jobb och jul och nyår och sen ska man skriva B-uppsats varje dag och jobba 2 dagar i veckan och hinna ha ett liv.
Stressen is real om man säger så men just nu försöker jag fokusera på att bli frisk, det är liksom prio 1.
Tänkte bjuda på en bild men insett att min kamerarulle består av skärmdumpar endast :-) livet just nu. Något kul som hänt iallafall var att jag har fyllt år, 24 är dock så ovärd ålder? nu går det bara utför liksom. Några vänner från Västerås och Örebro var här, åt tapas och snackade skit. På söndagen var vi på event hos Emilys systers salong, vann en klipp+färg? Jag som aldrig vinner något. Aja det var kul!
Det var det, en massa rambling så vi hörs när vi hörs
måndag 13 november 2017
21:25
En sak som stör mig orimligt mkt (och vet inte ens hur man ändrar eller om jag pallar??) men jag har för tillfället typ 3 olika gmail konton :-) Ett på jobbet, ett för skolan och ett som jag har den här bloggen på. Kan man liksom flytta sin blogg till ett annat konto? Eller byta e-postadress antar jag att man kan göra i för sig... För nu känns det som jag behöver logga in och ut HELA tiden. När jag ska kolla mitt jobbschema, om jag ska kika in här, om jag ska göra något med skolan (för allt ligger i google docs) osv. Aja får se om jag orkarr ta tag i skiten.
Hur som helst det är måndag idag! Det känns som jag är tillbaka på banan efter senaste månaden, eller okej det kändes så i typ några timmar. Sen fick jag mitt jobbschema för december samtidigt som jag och Anna planerade när vi ska skriva vår B-uppsats och började stressa inför det. Det känns som vi har så extreeemt lite tid men samtidigt ska den "bara" vara 6-9 sidor så tror det går bra ändå.
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var stressad över december månad med allt vad nytt jobb, B-uppsats, JUL och nyår innebär. Jag kollade på mitt schema nu och har seriöst inte ens 5 dagar "ledigt" där inget är planerat :( Jag brukar dock ha en tendens att stressa upp mig över att jag blir stressad? Och liksom får mig själv att må sämre än vad jag behöver, bara ta en sak i taget och planera så kommer det gå bra!
Hur som helst, denna vecka kommer innebära tentaplugg och lite förberedelser, nästa torsdag är tentan och dagen efter så åker jag med alla misterspexare till Berlin för julfest!! Är så taggad, hört att de går riktigt vilt till där nere dock så jag är lite rädd för att jag ska komma hem trasigare än trasigast med tanke på att jag inte tål alkohol längre.
Hur som helst vet inte riktigt vad jag ville säga, men ville säga hej!
Selfie jag precis delade via AirDrop, varför har jag inte vetat om denna funktion tidigare? Mind = blown.
Hur som helst det är måndag idag! Det känns som jag är tillbaka på banan efter senaste månaden, eller okej det kändes så i typ några timmar. Sen fick jag mitt jobbschema för december samtidigt som jag och Anna planerade när vi ska skriva vår B-uppsats och började stressa inför det. Det känns som vi har så extreeemt lite tid men samtidigt ska den "bara" vara 6-9 sidor så tror det går bra ändå.
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var stressad över december månad med allt vad nytt jobb, B-uppsats, JUL och nyår innebär. Jag kollade på mitt schema nu och har seriöst inte ens 5 dagar "ledigt" där inget är planerat :( Jag brukar dock ha en tendens att stressa upp mig över att jag blir stressad? Och liksom får mig själv att må sämre än vad jag behöver, bara ta en sak i taget och planera så kommer det gå bra!
Hur som helst, denna vecka kommer innebära tentaplugg och lite förberedelser, nästa torsdag är tentan och dagen efter så åker jag med alla misterspexare till Berlin för julfest!! Är så taggad, hört att de går riktigt vilt till där nere dock så jag är lite rädd för att jag ska komma hem trasigare än trasigast med tanke på att jag inte tål alkohol längre.
Hur som helst vet inte riktigt vad jag ville säga, men ville säga hej!
Selfie jag precis delade via AirDrop, varför har jag inte vetat om denna funktion tidigare? Mind = blown.
söndag 12 november 2017
Sunday 12:39
Godmorgon Söndag!
Har fått inspiration av Dilan, och ville uppdatera min blogg igen. Får se hur länge det håller dock!
Vet inte riktigt om man kan säga godmorgon när klockan är 12.31 men. Jag har gjort kaffe, sitter här med work psychology boken bredvid mig och det tar emot i hela kroppen att öppna den. Tyvärr får jag skylla mig själv eftersom jag låg i sängen i princip hela dagen igår pga bakis och bakisångesten från hell. Det verkar vara ett stående inslag numera, inte på grund av att jag gör bort mig eller är överdrivet full utan bara allmän ÅNGEST på grund av att jag är bakis. Oerhört onödig och jobbig känsla.
Vi var ute i fredags för att fira Pauline som fyllde år, åt tapas på Aqui mmmm och sedan gick vi ut. Hamnade på Vida men det var första, och sista gången jag var där :-) Igårkväll käkade jag och Eva burgare på Barrells och sedan tog vi en drink på Escalier innan vi gick hem. Skön kväll!
Hur som, den senaste månaden har verkligen gått i 140 km/h. Min älskade vovve drabbades av diskbråck, tappade känseln i bakbenen och blev ordinerad strikt vila vilket betyder att han inte ens får gå mellan köket och vardagsrummet hemma utan man måste bära honom. Handmata, ge vatten via spruta och ha honom i en liten hage i köket som han hatar, varje dag. Det var som att ha ett spädbarn och jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv som då. Inte fysiskt utmattad utan psykiskt, för att vi inte visste om han skulle bli bra eller om vi behövde operera och om operationen ens skulle vara lyckad. Men nu efter 2-2,5 vecka så tycker vi att vi ser en förbättring, veterinären var positiv vilket var skönt.
För att jag helt enkelt inte orkat tänka på det allra värsta tänkbara, så har jag ockuperat hjärnan med plugg och jobb helt enkelt. Är inne på terminens tredje kurs och efter denna väntar B-uppsats! Sen är halva utbildningen avklarad, hjälp.
En annan kul grej är att jag fick nytt jobb i veckan!! Så i början av december börjar jag på Bravura som rekryteringsassistent!! Är så taggad, och glad, och det var verkligen den boosten jag behövde. Känns skittråkigt att behöva sluta på mitt nuvarande jobb verkligen, men måste tänka lite långsiktigt och det är ett steg i rätt riktning mot vad jag vill göra i framtiden. Så det känns kul!
Har fått inspiration av Dilan, och ville uppdatera min blogg igen. Får se hur länge det håller dock!
Vet inte riktigt om man kan säga godmorgon när klockan är 12.31 men. Jag har gjort kaffe, sitter här med work psychology boken bredvid mig och det tar emot i hela kroppen att öppna den. Tyvärr får jag skylla mig själv eftersom jag låg i sängen i princip hela dagen igår pga bakis och bakisångesten från hell. Det verkar vara ett stående inslag numera, inte på grund av att jag gör bort mig eller är överdrivet full utan bara allmän ÅNGEST på grund av att jag är bakis. Oerhört onödig och jobbig känsla.
Vi var ute i fredags för att fira Pauline som fyllde år, åt tapas på Aqui mmmm och sedan gick vi ut. Hamnade på Vida men det var första, och sista gången jag var där :-) Igårkväll käkade jag och Eva burgare på Barrells och sedan tog vi en drink på Escalier innan vi gick hem. Skön kväll!
Hur som, den senaste månaden har verkligen gått i 140 km/h. Min älskade vovve drabbades av diskbråck, tappade känseln i bakbenen och blev ordinerad strikt vila vilket betyder att han inte ens får gå mellan köket och vardagsrummet hemma utan man måste bära honom. Handmata, ge vatten via spruta och ha honom i en liten hage i köket som han hatar, varje dag. Det var som att ha ett spädbarn och jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv som då. Inte fysiskt utmattad utan psykiskt, för att vi inte visste om han skulle bli bra eller om vi behövde operera och om operationen ens skulle vara lyckad. Men nu efter 2-2,5 vecka så tycker vi att vi ser en förbättring, veterinären var positiv vilket var skönt.
För att jag helt enkelt inte orkat tänka på det allra värsta tänkbara, så har jag ockuperat hjärnan med plugg och jobb helt enkelt. Är inne på terminens tredje kurs och efter denna väntar B-uppsats! Sen är halva utbildningen avklarad, hjälp.
En annan kul grej är att jag fick nytt jobb i veckan!! Så i början av december börjar jag på Bravura som rekryteringsassistent!! Är så taggad, och glad, och det var verkligen den boosten jag behövde. Känns skittråkigt att behöva sluta på mitt nuvarande jobb verkligen, men måste tänka lite långsiktigt och det är ett steg i rätt riktning mot vad jag vill göra i framtiden. Så det känns kul!
torsdag 14 september 2017
15:33
Oj vad aktiv en har varit här då....... inte. Men det har varit en fullspäckad sommar och motivationen har fan inte funnits. En liten recap över vad jag gjort sedan 30 maj: varit en vecka i Grekland med mamma, jobbat i princip hela sommaren efter det, hunnit med en snabbvisit i Skåne och i Köpenhamn, varit på Trädgården x32 och insett att det fan inte är livet att jobba 8-5 måndag till fredag.
Jag jobbade ju med kundtjänst hela sommaren verkligen vilket var så kul, eller det var verkligen inte jobbigt att gå till jobbet. Förutom att ställa klockan på 06.30 varje morgon och komma hem vid 17.30 helt slut varje dag. _Hur_ orkar människor jobba dessa tider varje dag vecka ut och vecka in men ändå ha ett socialt liv, en familj och GÖRA saker? Förstår inte hur man kan vara så trött efter att suttit på sitt arsle i 8h framför en datorskärm.
Hur som helst så tror jag att jag överskattade mig själv lite och insåg nog inte att jag behövde lite ledighet. Sista veckan på jobbet längtade jag liksom till att skolan skulle börja just för att inte behöva gå upp så tidigt varje dag?:)
Första veckan i skolan var superlugn, hade endast en föreläsning i interkulturell psykologi som höstterminen börjar med. Det har man ju fått äta upp nu om man säger så. Jag är mitt inne i tentaperiod eftersom vi har tenta redan nästa torsdag. Känns som att skolan började igår typ? Har även ett enormt seminariearbete uppepå det så stressen är runt hörnet så att säga. Aja det får gå som det går!! Ändå ganska mysigt att sitta och plugga med regnet smattrandes utanför.
Ser faktiskt framemot denna hösten mer än någonsin, vet inte varför riktigt men det känns som att livet *fallit på plats* förra hösten var jag allmänt förvirrad och denna våren och sommaren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Mest just nu ser jag framemot att den här tentan ska bli avklarad, firar med att åka till Italien den 27 september med Axel och mamma. Ska bo på ett supergulligt gårdshotell mitt på den italienska landsbygden och bila runt mellan vingårdar i några dagar. Avslutar med ett dygn i Milano. Blir typ avis på mig själv.
Hörs när vi hörs <3
Jag jobbade ju med kundtjänst hela sommaren verkligen vilket var så kul, eller det var verkligen inte jobbigt att gå till jobbet. Förutom att ställa klockan på 06.30 varje morgon och komma hem vid 17.30 helt slut varje dag. _Hur_ orkar människor jobba dessa tider varje dag vecka ut och vecka in men ändå ha ett socialt liv, en familj och GÖRA saker? Förstår inte hur man kan vara så trött efter att suttit på sitt arsle i 8h framför en datorskärm.
Hur som helst så tror jag att jag överskattade mig själv lite och insåg nog inte att jag behövde lite ledighet. Sista veckan på jobbet längtade jag liksom till att skolan skulle börja just för att inte behöva gå upp så tidigt varje dag?:)
Första veckan i skolan var superlugn, hade endast en föreläsning i interkulturell psykologi som höstterminen börjar med. Det har man ju fått äta upp nu om man säger så. Jag är mitt inne i tentaperiod eftersom vi har tenta redan nästa torsdag. Känns som att skolan började igår typ? Har även ett enormt seminariearbete uppepå det så stressen är runt hörnet så att säga. Aja det får gå som det går!! Ändå ganska mysigt att sitta och plugga med regnet smattrandes utanför.
Ser faktiskt framemot denna hösten mer än någonsin, vet inte varför riktigt men det känns som att livet *fallit på plats* förra hösten var jag allmänt förvirrad och denna våren och sommaren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Mest just nu ser jag framemot att den här tentan ska bli avklarad, firar med att åka till Italien den 27 september med Axel och mamma. Ska bo på ett supergulligt gårdshotell mitt på den italienska landsbygden och bila runt mellan vingårdar i några dagar. Avslutar med ett dygn i Milano. Blir typ avis på mig själv.
Hörs när vi hörs <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)